SLAMMER

Alla som är copywriter sitter på 8.e våningen, men av någon anledning har vi en vid vår kontorsö. "Knapprarn". Han har ett tangentbord med höga knappar och mus utan musmatta och slammrar något så fruktansvärt när han jobbar. Ibland ger jag honom hastiga blickar, rädd för att hans tangenter ska ha lossnat och är på väg som dödande skott mot oss andra. Jag tror inte att han vet att han har en liten boll han scrolla med på musen utan lyfter den minst 10cm från skrivbordet och släpper den gång på gång för att navigera sig runt på skärmen. Vi pluggar alla i hörlurar när han är som mest våldsam och busy, för nej, vi vågar inte säga till. Artighet går före allt här. Jag kan ju inte låta bli att skratta åt det. Annoying men komiskt. Svampbob mailade den HÄR filmen till mig i fredags. Jag låg som en liten sladdrig hög över mitt skrivbord och kunde inte sluta skratta..

I måndags berättade Knapprarn att han hade köpt nya pjäxor i helgen. Föreställde mig genast honom, klampa in på sitt slamriga vis i en fjällrestaurant. Gud så kul. Fick bita mig i tungan. Kanske har han dålig hörsel? Eller så är han bara sånn. Kan tänka mig att när han skriver för hand, vitnar fingrarna och han borstar säkert tänderna för hårt. Gud så ointressant, sorry. Borde skriva om alla Londons sevärdheter. Det kommer, det kommer...

Något som jag trodde skulle bli mitt minsta problem när jag flyttade hit var mitt namn. Hemma fattar aldrig någon vad jag heter.  "KlAry" eller "KlaRRy" är INTE mitt namn. Men här! Mitt namn är väl typ engelskt isch. Nu ÄNTLIGEN ska väl jag slippa presentera mig 3 ggr varje gång jag hälsar. Nope. Det är ett precis lika stort problem här, om inte värre. Josh säger att jag säger mitt namn för sakta. Det sitter i benmärgen att artikulera Clary ordentligt. Jag måste lägga mer snärt i det. Ska försöka med det, så kanske jag kan sluta få den här responsen...

Titta! Jag har köpt en bok! OCH jag har läst en sjätte del. Bra för mig...

/ / C